Sivukartta  |  Tulostettava versio Tulosta  |  Tekstin koko: Suurenna tekstin kokoa Pienennä tekstin kokoa

Kannanotot

Mielenterveyspotilaiden hyvän hoidon kulmakivet

Mielenterveyspooli on kiinnittänyt huomiota mielenterveyspotilaiden hoidon puutteisiin ja ongelmiin ja laatinut yhteisen näkemyksensä kulmakivistä, joiden varaan hyvän hoidon tulee rakentua.

1.
Potilas otetaan hyvässä hoidossa huomioon kokonaisvaltaisesti. Potilasta on kuultava ja kunnioitettava, hänen tilanteeseensa on paneuduttava ja hänen asiansa on otettava todesta.

2.
Mielenterveyden häiriön vuoksi hoitoa tarvitsevan tarpeet ja ongelmat ovat yksilöllisiä ja omaleimaisia. Häiriöiden hoidolla on ominaispiirteensä, jotka tulee tuntea ja ottaa huomioon hoitoa järjestettäessä. Jokaisella sairaallakin ihmisellä on myös terve puoli ja omia voimavaroja. Niitä tukevat mielekäs tekeminen, vanhemmuus ja yhteydet toisiin ihmisiin.

3.
Hoitoa tulee saada helposti, viiveettä ja läheltä kaiken ikäisille. Hoidon tarvetta arvioitaessa on kuultava myös kaiken ikäisten perheenjäsenten ja läheisten huoli. Apua hakevan on päästävä määräajassa ensikäynnille ja hoidon tarpeen arviointiin sekä sen jälkeen tarvittaessa tarkoituksenmukaiseen, pitkäjänteisesti jatkuvaan hoitoon ja kuntoutukseen. Sen takaamiseksi jokaiselle potilaalle tulee nimetä näistä asioista huolehtiva oma työntekijä, omahoitaja tai palveluohjaaja. Hoidon tulee tavoittaa myös ne, jotka eivät oman sairautensa vuoksi tai muusta syystä hakeudu hoitoon, eikä yhden hoitokerran väliin jääminen avohoidossa saa katkaista koko hoitosuhdetta.

4.
Tavoitteellinen hoito- ja kuntoutussuunnitelma laaditaan yhteistyössä potilaan kanssa yksilöllisesti ja perhekohtaisesti harkiten perheenjäsenten ja läheisten kanssa. Suunnitelman realistisuutta ja toteutumista myös seurataan. Tässä otetaan huomioon potilaan kokemukset omasta sairaudestaan.

5.
Hoito tulee järjestää ensisijaisesti avohoitona siten, että laitoshoito tukee ja täydentää sitä tarvittaessa joustavasti. Kotikäynneillä tapahtuvan hoidon tulee olla yksi vaihtoehto hoitomenetelmistä.

6.
Kelan maksama psykoterapia tulee myöntää sitä tarvitseville.

7.
Hoidon tulee olla kokonaisvaltainen niin, että varmistetaan aina myös asuminen, koulunkäynti, opiskelu, työmahdollisuus ja perustoimeentulo sekä hoito omalla äidinkielellä. Mieleltään sairastuneelle kuuluvat yhdenvertaisesti muiden kanssa ihmisoikeudet, potilaan oikeudet ja sosiaalihuollon asiakkaan oikeudet. Mielenterveyspotilas on yhdenvertainen kumppani ihmisenä ja omassa hoidossaan.

8.
Potilaan perheenjäsenten, omaisten ja läheisten tulee saada tarvitsemansa tuki ja hoito. Avohoitopainotteinen hoitomalli edellyttää omaisille ja perheenjäsenille suunnattujen tukitoimien kehittämistä ja resurssointia.

9.
Mielenterveyspotilaiden hoitoa tulee kehittää palvelujen käyttäjien ja heidän omaistensa kanssa niin, että heidän kokemuksensa ja näkemyksensä vaikuttavat sekä  mielenterveyspalvelujen  suunnitteluun että niiden laadun arviointiin. 

10.
Hoidon tulee olla näyttöön perustuvaa (evidenttiä) ja potilaan ja hänen perheensä ja läheistensä aktiivista osallisuutta tukeva.

Hörnstenar i god vård för personer med psykisk ohälsa

Mentalhälsopoolen  har uppmärksammat de brister och problem som finns i mentalvårdspatienternas vård
och har sammanställt nedanstående gemensamma synsätt på hörnstenar, som god vård ska byggas på.

1. 
God vård innebär att patienten beaktas helhetsmässigt. Patienten bör höras och respekteras och man bör sätta in sig i patientens situation och ta henne/honom på allvar.

2. 
Behoven och problemen är individuella och unika på grund av den psykiska ohälsan.
Psykiska störningar har sina särskilda drag, vilka bör noteras och beaktas när vården ordnas. Varje sjuk människa har också en frisk sida och egna styrkor. De stöds av meningsfull sysselsättning, föräldraskap och kontakt till andra människor.

3. 
Vården bör vara lättillgänglig och fås utan dröjsmål, nära och för alla åldersgrupper. När vården utvärderas bör man lyssna till familjemedlemmar i alla åldrar och närståendes oro. Den som söker hjälp ska inom en viss tid få komma på första vårdbesöket för bedömning av vårdbehovet och enligt behov få ändamålsenlig, långsiktig och fortlöpande vård och rehabilitering. För att garantera detta behöver varje patient få utsett en egen vårdkontakt, ett personligt ombud eller en egen närvårdare. Vården bör nå även dem som på grund av sin egen sjukdom eller på grund av andra orsaker söker vård och en bortlämnad tid inom öppna vården får inte förorsaka att vårdförhållandet bryts.

4. 
En ändamålsenlig vård- och rehabiliteringsplan görs upp i samarbete med patienten själv och tillsammans med familjemedlemmar och anhöriga. Man följer också upp hur realistisk planen är och hur den förverkligas. Patientens egna erfarenheter av sin sjukdom tas i beaktande.

5. 
Vården borde i första hand vara öppenvård, och institutionsvård kan vid behov stöda och komplettera vården. Vård i form av hembesök borde vara ett alternativ.

6. 
Av FPA ersatt psykoterapi borde beviljas till dem som är i behov av terapi.

7. 
Vården bör vara helhetsmässig så att man alltid tryggar också boende, skolgång, studier, möjligheter till arbete och grundinkomst och rätt till vård på eget modersmål. En person som insjuknat psykiskt är jämlik med andra i hänseende till mänskliga rättigheter, patienträttigheter och rättigheter som klient inom socialservice. En människa med psykisk ohälsa har samma värde som andra - som människa och i vården.

8. 
Patientens familjemedlemmar, anhöriga och närstående bör få det stöd och den vård de behöver. En öppenvårdsbetonad modell förutsätter att man utvecklar stödformer och avsätter resurser för anhöriga och familjemedlemmar.

9. 
Vården bör utvecklas tillsammans med brukare (användare av psykiatritjänster)  och anhöriga, så att deras erfarenheter och uppfattning påverkar både planeringen och utvärderingen av vården.

10. 
Vården bör vara evidensbaserad (basera sig på mätbara bevis) och stöda både patienten och hans/hennes anhörigas aktiva deltagande.

 
 
Palvelun tekninen toteutus Optinet Oy